År 1948 grundade medlemmar i Samfundet Finlands svenska blinda och i Svenska blindskolföreningen tillsammans Stiftelsen svenska blindgården. I stadgarna slår man fast att stiftelsens ändamål är ”att i av stiftelsen förvärvade lokaliteter bereda bostäder samt skol-, vård- och arbetsutrymmen i främsta rummet för svensktalande blinda personer, vilka äro finska medborgare”.
Stiftelsens grundkapital var vid den här tiden 20 000 mark. I början av1960-talet förvandlades beloppet till 200 mark och när Finlands valuta blev euro ändrades grundkapitalets belopp till 33,64 euro.
Planen var att bygga en centralgård med bostäder, verkstäder och föreningsutrymmen i huvudstaden. För att öka stiftelsens kapital ordnade man insamlingskampanjer. Eleverna vid Svenska blindskolan gick omkring i Helsingfors och ringde på hos invånarna för att sälja stiftelsens så kallade bröstmärken. Ungdomarna sålde också Ljusglimten – en liten fickkalender som innehöll kortfattad information om olika synskadefrågor och om vikten av att kunna bygga den planerade blindgården. Samtidigt började donationer och testamenten flyta in.
Under början av 1960-talet var planerna för byggandet i full gång. Men samtidigt konstaterade man att attityderna höll på att förändras. Inom alla områden i samhället talades det allt mera om att man inte ska skapa särlösningar så att handikappade personer bor åtskilt från andra befolkningsgrupper. Det blev modernt att i stället tala om integrering.
Snart stod det klart för stiftelsens styrelse att den behövde fatta beslut om att skrinlägga de stolta byggnadsplanerna. Då gällde det också att fundera ut hur stiftelsen på bästa möjliga sätt kunde förverkliga sina ändamål. År 1972 lade man till följande mening i stadgarna: ”samt att även i övrigt befrämja verksamhet, som gagnar här avsedda personer”.
Fortsättningsvis är stiftelsens främsta uppgift att stöda boendet för synskadade. Stiftelsens bostäder, både vanliga bostäder och bostäder i servicehus, finns förutom i huvudstadsregionen också i andra delar av Svenskfinland. Målsättningen är att bostäderna skall vara anpassade för synskadade personer. Det skall också vara tryggt att röra sig i bostadens omgivning.
I första hand skall bostäderna hyras ut till svenskspråkiga synskadade personer. Trots denna regel fick samfundet Finlands svenska blinda i början av 1960-talet hyra stiftelsens bostad vid Albertsgatan 27 för sitt första kansli.
När det gäller stiftelsens ändamål ”att även i övrigt befrämja verksamhet som gagnar här avsedda personer” samarbetar stiftelsen med andra organisationer som verkar till förmån för blinda och synsvaga personer. Stiftelsen anser till exempel att det är viktigt att synskadade personer får träning i att använda dagens elektroniska apparater, hjälpmedel och telefoner. Stiftelsen kan också understöda projekt som förbättrar synskadades sociala kontakter och som ger möjlighet till fritidsverksamhet, rekreation och motion. Den verksamhet som stiftelsen understöder skall vara tillgänglig för synskadade och den kan antingen rikta sig endast till synskadade eller ha som målsättning att inkludera synskadade i verksamhet för ”icke synskadade”.
Många synskadade personer behöver hjälp både i sitt hem och utanför hemmet. Det som samhällets hemservice kan erbjuda räcker inte alltid till. Stiftelsen kan därför även stöda projekt som ger en del tilläggsservice till synskadade personer. Men sådan verksamhet som samhället skall sköta kan man inte understöda.